imstilljustacliche

Jag är kanske inte världsbäst, jag råkar bara gilla mig själv. Jag tror på mig själv, och vet precis vad jag sysslar med, varför och hur länge jag ska vara sån här. Och efter detta ska jag vara en ännu bättre människa. Och det fina är, att jag skiter entusiastiskt i att andra människor inte tycker detsamma om mig, men vad jag verkligen, verkligen innerligt ber om är att hälften av alla människor kan känna sig lika bekväma med sig själva, lika tillfreds och ha samma kontroll över orsak och verkan i sina liv. Jag är inte mer gud än andra, men om folk hade insett hur jävla mycket man kan åstadkomma, hur gott livet kan vara, och hur enkelt så mycket faktiskt är kanske fler hade vågat tillbe sig själva! Jag är glad när det är min blick jag möter i spegeln, jag kan förklara mig, jag kan resonera om hur och varför jag är sån här, och jag kan göra det med rak rygg. Jag var ofta ett vrak på vägen, och jag kommer sannerligen bli ett igen, men aldrig förut har jag lyckats stå så länge, sett mig själv med kärlek och slutat önska efter saker som är så enkla att ta. Att falla kommer bli tungt, att resa sig kommer bli underbart. Att älska olyckan lika mycket som lyckan är en konst värd att lära sig.