imstilljustacliche

Gud. Den här dagen tar bara inte sluuuuut!  Jag är så trött, så trött. Ikväll blir det jag som nannar tidigt, det må jag säga. Jag har varit odräglig hela dagen och skrikit ut min förbannelse över okända människor. "FÅR!" skrek jag. Sen hade jag en något osammanhängande utläggning om alla dumma människor som egentligen är FÅR! De sprang omkring utan att veta varför, utan att ifrågasätta åt vilket håll de sprang. Som att de alla sökte någon annan som ska styra up deras små livslösa liv. För rädda att göra det själva. FÅÅÅÅÅR! skrek jag över cafeterian och slog ut med händerna. Lousie och El Manuel suckade och ignorerade mig ganska  snyggt, faktiskt. En eloge till dem. När jag kom hem och skulle laga min potatis- och purjolökssopa som jag har handlat kryddor till (rosmarin, dragon och körvel, känn på den du! (dock hade jag lyckats ha ihjäl min färska persilja innan jag hann använda den. hrrm.)) så klickade jag upp den gamla vanliga hederliga arlakoket.se. Men vad fick mitt norra öga skådat? Inte mycket till potatis-och purjolökssoppor iallfall. Då har de helt otillbörligt, respektlöst bytt adress sådär på en tvärhand utan att låta oss goda kockar och trogna arla-köks-recept-användare veta om det. Som tur är går allt att googla så tillslut hittade jag mitt hett eftertraktade recept. Nu är jag glad igen. Lyckades också pressa fram några levande kvistar ur min persilja som dekoration så nu ser det ut som på bilden, nästan exakt! Vajert. Må jag säga. Nu ska jag äta och frossa i mina böcker som jag numer älskar att äga. Jag gör faktiskt det. Jag älskar att äga. HAHAHA! Jag är en sjuk, sjuk, människa. Ni ska bara höra mitt maniska skratt. HAHAHAHAHAHA!

Jag är trött. Allvarligt trött. Jag har inte varit uppe såhär tidigt på.. jag vet inte. Kanske på hela det här året. Jag vet ärligt talat inte. Jag känner mig seg i skallen och konstig i kroppen. Som om att jag är i otakt lite.Gud. Jag ska vara i skolan om två timmar. Och innan dess måste jag komma i takt. Så är det. Ikväll ska jag gå på bok-rean. Jag är en dålig människa som inte gjort det ännu. Men jag har ju haft ett så hektiskt schema HELA veckan och folk har slitit i mig och velat ha mig oupphörligen så vad trodde jag egentligen? Ikväll har jag dock en lucka. Skönt. Då ska jag vältra mig i mina nya böcker och prison break. jaaaaaa.. åhh.. det kliar överallt.. jag tror jag har skaaaaabb! usch. Jag är så trött. Ibland känner jag att jag vill bli en såndär riktig hårding. Så hård att jag knappt kan kallas kvinna längre. Som häver i sig allt i drickväg, som slåss och lever loppan utan att tänka på morgondagen. Jag känner mig så oerhört vek emellanåt. Som att jag inte lever riktigt som jag önskar. Ibland vill jag också ha en såndär cerebral anekdot om hur jag blev helt sjukt spöad, "but you should see the other guy", eller om nån sån där hård period i ens liv då man inte ens hade nånstans att bo och skulder upp över öronen. Eller att man blev jagad av norska maffian och var tvungen att gå under jorden. Jag vill också ha nått häftigt att berätta nästa klassträff. Vad har jag gjort? Suttit i skolan och käkat ost- och ruccola-soppa. Hur rock är det?

Så var tentan skriven och glömd. Jag gillar att glömma saker. Ingen kan anklaga en om man glömmer saker. Man kan inte rå för att man glömmer saker. Skit-bra ursäkt. "Jag är så glömsk". Fast det är jag inte. Synd. Jag ska dock till Ida sedan. Och G kommer hit innan dess. Det ska bli ett trevligt återseende. Jag har till och med städat för G's skull. Undrar vart hon har tagit vägen bara. Så svårt ska det ju inte vara att köra hit. Det kommer iallafall att bli en livlig samling ute på hisingen senare. Inte bara exotiska G och trevliga me. Ida är på topp-humör just idag och som ackompanjemang till denna starka trio har vi Patrik som ju alltid givet är en riktig party-höjare. Stefan som med sina kvicka kommentarer kan förgylla en tyst minut. Juha som ju alltid drar sina ostoppbara fräckisar om bulldgos. Och inte bara det. Ikväll tar Juha med sig en av de lyckliga. Ja. Inte vet jag vem utav dem. Men hon är säkert lycklig. Det ska bli ett äventyr och experiment i social funktion helt enkelt. Ett experiment i social funktion är det även att ringa till Erik. Det går inte. Visserligen ringde jag fel men jag hade faktiskt kunnat styra upp samtalet, jag har ju ändå improviserat teater i sju-åtta år. Poängen var att jag tror han fick panik och helt enkelt tryckte bort mig. Ja. Vad säger man? I övrigt så har mina smaklökar redan börjat vattnas inför kebaben. Inte mycket annat som kan få mig så vattnig som en kville-kebab. Jag kommer vara lycklig. Jag är hungrig. Snart är G här. Det blir bra. Borde ta på mig nått kläd-aktigt innan hon kommer. Veckans skivor är för övrigt inte the Streets som bilden föreställer utan:
Fantastiska Ompa te du dör, med lika fantastiska Kaizers Orchestra.
Peppet Born a lion med lika peppiga Danko Jones.
Och den otitlade skivan av Sígur Ros. Inte för att jag lyssnat på den alls senaste veckan. Men de kommer ju ändå till Roskilde. Weei!

JA! Sígur Ros till Roskilde. Livet är vackert.. jag älskar det. Så nu blir det inget självmord den här våren heller. haha. Jag är svin-trött i skallen. Eftersom jag försöker skaffa mig en dygnsrytm med endast 8-9 timmars sömn. Det är hårt. Och imorgon har jag tenta. Den känns helt. Ogreppbar. Jag fattar inte vad det är meningen vi ska skriva. Men det löser väl sig. Jag ljuger på som vanligt. Det brukar funka. Igår var jag på Kelly's igen. Jag blev inviterad till det andra pop-quizet på två dagar. Yepp. Sen om det beror på att folk tycker jag är nördig som lär mig födslar och dödslar på gamla gubbar från förr eller för att de finner mig så pålitilig och allsmäktig vetande som jag själv inbillar mig att jag är. Nåväl. Popquiz is gonna be the shit, alltså. Jag måste hävda mig och visa kuken med min briljernade kunskap eftersom jag är en omogen, tråkig person. Detta visas också på många andra sätt. Som att jag inte har lyft ett finger i att plugga inför tentan som du säkert redan anat. Men däremot har jag lyssnat mycket på Kaizers Orchestra som jag måste ges lite cred för. Borde kunna sätta mig i en bra zen-känsla för att jag ska kunna prestera. Igår missade jag återigen vagnen hem och fick ta dyr taxi. Priset på taxin var inte mitt fel. Men när minitaxi vägrar skicka en taxi omedelbart och jag står ensam utanför Bookmaker miss-i-nassen så får man ta första bästa vita taxi som har möjlighet att titta förbi. Trots att jag vid tillfället var omringad av svart-taxi-chafförer med åtta-barn-familjer att försörja så som hajar omringar en stackars säl innan avlivandet tackade jag helt utan övervägande nej. Naturligtvis respekterar jag dessa människor som försöker extra-knäcka i dagens hårda samhälls-klimat, men som ensam flick-stackare sätter jag mig inte i främmande svarta bilar. Därför fick jag också punga upp med 140 spänn, vilket är fullkomligt hutlöst. Men eftersom taxidrivern var så oerhört trevlig, dock hysteriskt nervös, så var det okay. De spelade "Above the candystore" med Paola på P4, och det är en fin bit som jag gärna nynnar med i. Kvällen på det hela taget var väldigt trevligt. Det är alltid lite gambling att träffa nya människor. Men sålänge man dricker alkohol så brukar man oftast vara väldigt bekväm. Det var jag iaf. Ja. Annars då? Jättetrött och i plugg-behov. Jag gillar det. Inte.

Oj oj oj. Det senaste dygnet har inte varit att leka med. Oh no. Jag är nu helt slutkörd och har ÄNDÅ ett träningspass framför mig. Un-Word, alltså. Det började med att jag vaknade med ett ryck igår. Jag hade haft en helt cerebral dröm om att jag var med i Battle Royale fast en svensk kändis-version av leken. Det var svin-läskigt att se the madness i alla avdankade skådisars ögon när de rusar mot mig med sylvassa knivar. Mitt vapen var en liten pistol på fem centimeter som jag knappt kunde hålla i utan att tappa. Kulorna var som små ärter så det tog ganska mycket tid att ha ihjäl någon. Jag minns dock att jag lyckades försvara mig mot Claes Malmberg och att jag allierade mig med tre andra som jag sedan blåste. Jag tyckte det hela var mycket obehagligt iaf. Efter uppvaknandet begav jag mig ut på msn, full av tillförlit för dagen och kvällen. Insåg att jag kom att missa Schyfferts program som jag skulle sitta publik i, eftersom jag borde gå på isländskan. Pratade lite med Ida. Vi bestämde träff för en öl efter isländskan. Sen bar det av. Jag hade en mycket rolig isländska-lektion eftersom jag och Louise hade panik-skratt-attacker i två timmar. Jag är nog lite kär i min lärare. Han är väldigt rolig. När jag pallrat mig bort till Kings Head för att träffa Ida å bög å några andra fina människor så verkade det som att kvällen skulle bli kort. Det var okay. Jag var tvungen att ta mig hem och plugga. Men en öl eller två, kanske tre? Ne. Sa de allihop. Nu går vi. Dock har bögen så låg moral att jag lyckades köpa hans sällskap ett par timmar till. Kvällen förflöt alltför fort, och innan vi visste ordet av var jag alltför full för  vad som var sunt en måndagskväll. Vi åt kebab. Ida ringde. Hon ville dricka mer öl. Well, waddevver sa jag o bög. Vi stannade kvar. Gick tillbaka till Kellys. Där var det så himla konstigt att jag träffade Eddie. Eddie Bonanza. Det var inte igår sa jag och skrattade oavbrutet. Så överrraskad blev jag. Han pratade om ankaren som måste kastas och min bas som står i hans lägenhet. Han svamlade om omedvetenhet och viktiga saker. Han hade inte en aning om vad han menade. Men det fina med Eddie Bonanza är att jag fick helt sjukt mycket aningar om vad han menade. Allt han sa kunde jag just då applicera på mitt liv. Jag blev så glad. Här hade jag fått alla de råd och den mentala guidning jag har sökt i månader på bara ett par minuter. En måndagsnatt på Kellys. Av Eddie Bonanza av alla människor. Jag bestämde mig då och där för att kasta mitt ankare. Och sen var jag glad, så glad och insåg att det är det enda rätta. Och det vet jag såhär i efterhand att det är också. Men jag vet inte ens om jag orkar kasta det. Har jag den styrkan överhuvudtaget? Jag ska iallafall försöka. Det är det enda jag kan göra. Kvällen blev halv två och sista vagnen stod på hållplatsen. Vi var dess enda passagerare. Jag å Ida å bög å majte. Men skulle kvällen sluta nu? Ja, sa bög. Nej, sa Ida. Njae, sa jag och majte ville inte säga bu eller bä. Vi satt i beslutsångestens järnhårda grepp tills vi var vid centralen. Ska ett beslut tas så var det nu. Men vem kan motstå Idas hundvalps-blick när hon beeeeer om en liten runda till på Bookan. Klockan var ju ändå bara två. Jag och Majte var sist kvar på vagnen. Ida hade givit upp allt hennes hopp. I sista stund bestämmer vi oss. Galenskap, men vi lever bara en gång! Vi kastar oss av vagnen just innan dörrarna stängs och ropar, som jag aldrig ropat innan "IIIIIIIIIDDDDDDDDDAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!" Ida vänder sig om, och i hennes ögon tänds ett ljus som aldrig kommer släckas ut. Vi springer mot varandra och omfamnar varann som vi aldrig omfamnat varann innan. Bookan it is. Runt tre tar vi taxin hem, knyter oss i min lilla säng. Pratar och skrattar och har ett fint moment. Jag ska snart upp till skolan. Men jag förnekar allt. Tillslut somnar vi och Ida drömmer om kebab. Vi vaknar av den obarmhärtiga klockan som är ställd på 13.00. Fika med Johan it is. Väl på fikan så berättar Johan om sin resa i Asien och allt fint han råkat ut för. Han berättar också att han ska jobba back stage på morrans konsert i Oslo. Jag blev knäckt. Ibland önskar jag att jag var Johan. Men det är jag inte. Jag får nöja mig med Danko, Knife, morran och Belle & Seb på avstånd. Yea, yea. Life's hard. Nu ska jag läsa ut min norska roman. Sen gå och träna, mm.. Kicka lite ass. Mmm..

Idag är det söndag. Jag mår prima. Lite sliten. Liiiiite. Men ändå prima. Jag har en hel bok att läsa och det ska bli roligt. Jag är så förtjust i Elling och Kjell-Bjarne. De påminner lite om mina bästa vänner. Jag ska inte nämna några namn. Men ibland känns de så världsfrånvända. Jag tycker det är fint. Igår var vi på inflyttningsfest hos bög. Det blev ett hejdundrande kalas. Jag var nöjd med min insats. Och att jag var så snygg också. Jag är oerhört nöjd med mig själv i sådana sammanhang. Jag kan uppföra mig bra. Ida var också bra. Jag har aldrig sett henne sådan. Jag vet att hon kan vara aningen obscen ibland. Men i slutändan brukar hon lugna ner sig. Det gjorde hon inte igår. Det är okay. Bög däckade och snarkade sött. Men han höll ut rätt länge iaf. Jag promenerade från solrosgatan till ryttaregatan med två trevliga kumpaner. Jag var mycket nöjd med att det ändå inte var längre. Men man tror lätt att det är lång-långt att gå för att man alltid tar vagen överallt och påstår att man bor i "storstan". Men den här stan är ganska liten. Det är gångavstånd till det mesta. Särskilt klockan fyra på morgnarna efter alldeles för många cider och tillbehör. Då är allt en bra idé. Jag tyckte det var en bra idé att hålla ett battle i skånsk poetry-slam med Ida. Men hon sopade mattan med mig. Hon är så bra på det. Jag blir alldeles för nervös. Men jag är snygg. Och det var en snygg brud som stötte på mig. Jag önskar jag tyckte om folk lite mer. Var lite mer open minded. Så jag kunde hänge mig. Men det är jag inte. Jag är trångsynt. Och självgod.

Nu ska jag skriva ett riktigt inlägg här. Inte nått uppvärmande utan rakt på själva akten. Jag har nu läst alldeles för mycket norska för en dag, men har ännu 17 sidor kvar att läsa plus en roman. Jag kommer klara det fint. Jag har goda förhoppningar. Klockan är halv åtta och nu börjar träningen. Men idag så skolkar jag. Jag har som sagt alldeles för mycket att göra för att jag ska orka banka skiten ur någon stackars pojk. De får klara sig utan sitt favorit-objekt ikväll.

Veckans skivor blir:
Fantastiska OK dator med fantastiska Radiohuvud.
Super extra gravity med numera fantastiska the Cardigans. Jag känner ett band till Nina Persson.
Fantastiska Up med REM som gjorde ett mästerverk och några andra måttliga skivor.