imstilljustacliche

Min fantastiska blogg har haft sommar-uppehåll. Det har ni märkt, men slutat tjata har ni inte för det. Så. Sommaren är inte slut ännu, så vad gör jag här? Jo. Servrarna ligger nere, så det går inte att spela just nu i talandets stund. Jag är uttråkad och trött, sjuk och sur. Jag vill inte gå till jobbet mer ever again! Men det får väl gå bra i fyra dar till då. Sen jävlar ska jag dra. Men vad har jag gjort då, hela sommaren? Jo. Jag har suttit och stirrat, suckat, och pustat när jag varit hemma. Stirrat, suckat och pustat när jag varit på jobbet. En kväll hade jag trevligt. Så var jag och Nillea hos John-John och gick på sight-seeing i Reftele. Lite nostalgiskt när man har jobbat där. Ännu mer nostalgiskt för John-John som bott där hela sin uppväxt. Inte alls nostalgiskt för Nillea som inte har nån anknytning med något i Reftele men som gärna visar intresse då hon är artig som få.
Följande scen utspelades på jobbet igår:
Jag sitter i kassan som vanligt, och slår in varor och är trevlig mot kunder. Emellanåt så är det saker som inte går att dra på streck-koden, eftersom de inte ligger inne i datorn. Det kan vara en ny vara eller en söndrig streck-kod som gör att man får leta reda på varans plats, se vad den kostar och sedan slå in priset manuellt. Detta är väl inte så svårt att hänga med på? Detta förstår väl både du och jag och han den där med långa armar. Ren logik, anser jag efter 5 år i butik. Hursomhelst. Detta är något som sker igår. En ny vara har inte hunnits med att inläggas i datorn, och därför fungerar icke streck-koden. Jag hoppas upp från stolen och travar bort till hyllan där prylarna borde stå och kollar upp och ner, höger, vänster efter den. Brevid mig i samma gång står vår senaste praktikant. Hon är 50+, polack och svettig. Talar för fort, för mycket och för fel. Hon frågar vad jag letar efter. Jag säger: "Jag letar efter en vara som inte ligger inne i datorn, jag måste hitta priset på den." Hjälpsamt tar hon fram en pryl hon håller på att plocka upp, vänder den och visar streckkoden för mig. Hon pekar på den med sitt feta lilla pek-finger och säger (denna story är absolut sann, inget är påhittat, dock är det ett bevis för människans enfaldiga dumhet): "Men det är här, här är det priset sitter, det är här man hittar priset."
Jag sa ingenting tillbaka, utan lämnade snabbt området. Efter det antalet timmar jag lagt i kassan så blir jag lite trött, utpumpad och som Bilbo, stretch, like butter scraped over too much bread när någon försöker upplysa mig om streck-kodens genialitet när denne har varit på praktik i butiken i 1 och en halv dag. Att hon inte för en sekund tror att jag har ett godtagligt skäl till mitt agerande är rent utav upprörande. Vad som även är upprörande är att samma människa idag påstår sig vara intelligent för att hon studerat 5 år på universitet. Suck.

Här bjuder jag på en bild där jag försöker se ut som en 15-åring på helgon. Word.