Homo-ångest


Jag är så jävla less. Jag vet inte om jag faktiskt klarar en hel facking termin till av detta homosexuella, pissiga hysteri-plugg. Jag har inte gjort nått annat den här hösten än att sitta begravd i bajs. Jag orkar inte mer. Och som dödsdomen tryckte vår fd fantastiska lärare en 10-sidors hemtenta i händerna på oss. 10 sidor är en b-uppsats. Helvetes fanskap. Jag blir så jävla förbannad. Jag vill ha roligt nångång. Jag vill orkar inte skriva tio sidor om bajs nu igen! En vanlig fem-poängs hemtenta brukar ligga på 4-5 sidor. Max. AAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRGGGGGGHHHHHHHHHHHH!!!!!!!! Jag blir rosenrasande. Jag är så jävla förbannad. Fy FAN! Och nästa helvetes delkurs owbörjar dagen efter fanskapet ska vara inlämnad. Och gissa vad. Då går jag i skolan 3 dar i veckan, (kan verka skönt och avslappnande javisst!) och till varje lektionstillfälle, måndag, onsdag och fredag, ska jag ha läst  100-150 sidor i poesi och facklitteratur. DVS romaner och prosa har jag inte räknat med. Den första romanen har jag från och med i dag tre veckor på mig att läsa. Det är Brott och Straff. Hurra! Den ska jag läsa samtidigt som jag skriver en hemtenta på 10 sidor, läser dikter och facklitteratur på 400 sidor i veckan och försöker hålla uppe något slags liv. Över jul ska jag läsa Jane Eyre och en fantastisk bok av Fredrika Bremer. Däremellan ska jag fira jul med mor, erik och far. Åka hem, åka till Göteborg, flytta, komma i ordning och må bra. Yeah right. Två dar efter att dessa små verk ska vara utlästa ska vi även ha läst Madame Bouvary, som visserligen är av normal-storlek och en annan fransk-realistisk bok av Balzac. Jag vet inte hur ni tycker att det verkar. Men det kommer faktiskt inte att fungera. Jag kommer inte träffa nån av er på ett tag nu. Kanske framåt sommaren att det lättar lite. Det fina med att lägga lektioner på fredagar och måndagar är att man är tvingad att läsa på helgerna. Givetvis även eftersom jag ska läsa helvetets avkomma Dostojevski under samma tidsrymd. Fanskap. Men nu måste jag naturligtvis börja på homo-tentan. Min kära Andromache kommer inte hinna dinga 60 inom en överblickbar period. Så nära, men ändå så långt borta. Här ser ni henne och ett av hennes husdjur, woodfrog, som jag fått av Tjurvrålarn. Han vann den på Dark Moon Faire. Suck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback