imstilljustacliche

   Igår när jag åkte hem från bion så såg jag en man äta ett äpple på vagnen. Jag hade inga speciella tankar om mannen eller äpplet utan bara noterade: man. äpple. okay. Dock reagerade jag våldsamt inombords när han vid färdigätandet av äpplet bara släppte det helt nonchalant ner på golvet." Va?! Vad är idén? Varför gör man så?" skrek jag tyst. Varför är han totalt oförmögen att slänga det i papperskorgen när han kliver av senare? Jag förstår inte hur folk resonerar. "Jag slänger det på golvet så det ruttnar och nån annan lägre stående får plocka upp det när nån har stigit på det och mosat och geggat ut det över hela golvet." Är det svårt att hålla det i två-tre minuter till och sedan kasta det i papperskorgen. Eller iallafall ute i naturen där det hör hemma? Är det svårt att göra sin medmänniska en tjänst genom att inte jävlas med den? Jag tycker att om alla uppförde sig och såg sig om lite oftare så skulle världen bli lite mer tacksam att befinna sig i. Och det krävs ingen jätte-ansträngning. Det ska gudarna veta. En annan sak de ska veta är att Walk the Line är en utomordentligt bra film som de flesta borde se. Fin film som är klart värd alla sina pengar. Och vilken man han var, Johnny C. Och vilken låt det är, It ain't me, babe.